Det är inte över förens det är över.

Jag vet att allt detta en dag kommer lösa sig, att det kommer bli bra. Får helt enkelt ha tålamod! Jag vet att jag har vart dum, du är också dum. Vet att allt detta skrämmer dig, du är inte ensam. Det snurrar runt i mitt huvud också vissa dagar. Jag är ledsen för att jag "förstör" ditt liv, jag anser inte att jag gör det. Du gör själv ditt beslut, antingen finns du eller så finns du inte. Svårare än så är det inte. Det finns tusen barn därute som växer upp med bara en mamma. Fast.. Det kommer kännas om du väljer att gå den vägen, när den väl kommer ut hit till oss. Ja, jag vet att jag har sagt och skreve att jag inte vill att pappan ska finnas i skruttens liv. Jag har vart arg, okej? Jag har vart så jävla arg på honom, lika arg som han är på mig antar jag. Men vad fan, att bråka och bete sig såhär gör inte saken bättre. Vi ska ju trots allt ha barn ihop.. Snart. Nån gång måste vi prata om detta, när du är redo. Jag förstår ju självklart att det är jobbigt för dig, men du kan inte ignonera oss hur länge som helst. Vi finns faktiskt..