Jag är otroligt tacksam att jag har världens bästa vänner och världens bästa mamma som stöttar mig igenom detta, utan er så skulle jag gett upp för längesen. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket detta betyder för mig, allt ni gör för mig, för just mig. Sen att jag har världens bästa moster eller "min syster" som jag kallar dig. Utan dig, vill inte ens tänka tanken. Även fast du bor så jävla långt bort så lyssnar du på mig, ger mig råd och gör så gott du kan.
|
Sen har jag lärt mig under dom senaste veckorna att man inte ska lägga ner onödig energi på människor som behandlar en som skit. Fast alla är värda en ny chans, men när man blir sviken gång efter gång så tar det stopp till slut, eller hur?! Jag har tröttnat på dig. Även fast jag har lovat mig själv att jag skulle kämpa, men finns ingen energi eller kraft kvar att försöka få dig att förstå. Den enda personen som har förlorat är du, ingen annan.
|
Jag trodde att det skulle bli bättre med tiden men istället har allt bara spårat ut totalt. Jag har lovat mig själv och alla andra att jag aldrig någonsin kommer höra av mig till dig, vilket jag står för. Varför ska jag behandla dig bra? När du säger att vi båda kan dö? Hur fan kan man sjunka så lågt att ens säga så? En vuxen människa. Det är sorligt. En dag kommer du ångra allt du har sagt och gjort. Att du är skrämd och rädd är ingen ursäkt att bete sig som du har gjort. Ord skadar mer än man tror.
Jag har iallafall sagt förlåt och ändrat på mig.
|
I mina ögon kommer du alltid att va hatad, kommer aldrig förlåta dig för detta.
Aldrig någonsin.
Finns så många andra som vill ta din plats, du ska bara veta! ;)
Du är inte värd den, eller h*n.
Mamma älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar